Tänkte dela med mig av en händelse.

Jag satt här hemma i lägenheten och blev plötsligt extremt sugen på kiwi. Så jag samlade ihop några kronor och gick ner till Ica. När jag betalat för mina kiwis och skulle gå ut från Ica fick jag syn på två små pojkar. Den ena pojken hade en grön väska som hängde över axeln. Redan nu visste jag vad barnen skulle fråga mig. Jag tänkte igenom situationen och insåg att jag var både pank och hade bråttom hem. (egentligen hade jag inte bråttom. Jag ville bara äta mina kiwis som jag suktat efter ett bra tag vid detta tillfälle). Nu hade pojkarna blockerat utgången så jag tänkte att det faktiskt var lika bra att göra någonting roligt av situationen.

"Vill du köpa majblommor?" Sa den lilla pojken med den gröna väskan.

Nu var jag tvungen att säga någonting. Jag har ju varit hemma från skolan i två dagar, det var nästintill LIVSVIKTIGT att jag roade mig med någonting.

"Jag vet inte... Vill jag?" Svarade jag varav jag stannade framför de små pojkarna och drog på mig världens peddosmile för att sedan efter ett x antal obekväma sekunder skuttandes lämna grabbarna med förvirrade ansiktsuttryck bakom mig.

Efter att knappt haft någon kontakt med omvärlden så var det där det bästa jag kunde komma på. Såhär i efterhand har jag spelat upp scenariot i mitt huvud flera gånger och kommit fram till hundratals andra saker jag kunde ha gjort som hade varit tusen gånger mer roande :(